Galet mycket galor

Det var så skönt att man jobbade kväll igår och slapp se Grammisgalan. Det räcker mer än väl att läsa lite på kvällstidningarnas sajter så blir man helt likgiltig. Det enda jag hade velat se var A Camps framtränande, men det dyker väl upp nånstans ändå.

Detta är ändå bara början på galornas herravälde. hela januari och en bit in i februari ser vi bara artister hålla i priser alternativt sura för att de inte får nån. Och jag ger blanka fasen i vilket - Ut å spela med er! Var är livemusiken den tråkigaste och fattigaste månaden på året? Ingenstans! Nu får även artisternas julledihet vara slut.

Arbetsdagen börjar ute på vägen. Igen, som Lundell skulle ha sagt.