Knegarn går på teater

Att jag går på Raskens är inte bara för att det är en favorit som teveserie och Villhelm Moberg är en gigant, nej, för de som spelar pjäsen är det närmsta jag själv varit teaterverksamhet. Det är nämligen Vulkanteatern.

Manusförfattaren till scenversionen av Raskens, Jakob S Johnsson, var orsaken till att jag, Peter och Ulrik med flera kunde sätta upp vår första rockmusical ”Kjelle”. Pjäsen var klar men vi visste inte var vi skulle va å repa och ha föreställningar men hade kollat med Kulturbruket i Norrahammar. Veckorna gick och en vacker dag ringde telefonen i Ulriks föräldrars sommarstuga.
-”Kom ner til Café Smedjan så…

Vad som sades sen minns jag inte men Peter la till …så ska du få se på själve fan och resten är historia. I alla fall när det gäller egenproducerade rockmusicaler i Tabergsdalen.

Raskens då? Jo jag är ju lite jävig men jag tycket det var bra faktiskt. TV-serien är ju 6 timmar lång så en pjäs på 2 och 40 blir ju lite komprimerad men det mesta finns med, och scenväxlingarna går smidigt. Kanske ser man lite lite av Klangen på mitten men han nämns i förbifarten så han hålls kvar i storyn tills hans förfall blir så alarmerande att han måste vara i bild (så sägerman kanske bara om film och tv?).

Carl-Mikael Karlsson är en lite mer nedtonad variant av huvudpersonen än Sven Wollter utom när det hettar till – då plankar han lite väl mycket av Wollter. Det blir lätt parodiskt (minns Killinggängets ”Jag förfryser osten, Drabantosten från Riksost etc). Karlsson är bäst när han är sin ”egen” Raskens.

Marika Svensson är som klippt och skuren i rollen som Ida – förnumstig är bara förnamnet - och ett extra hedersomnämnande till Mons Annér som den bittre Elias’ Oskar. Man tycker nästan synd om honom på riktigt, då är det bra. Ni har 2 chanser till att se pjäsen, 24 och 25 okt. Gör det, FÖR BÖVELENNNN!!!