Jag orkade inte ens titta klart

Så var det dags att skriva lite om TV igen. jag har just sett ett av de mest patetiska sentimetalitetssliskiga TV-programmen i hela mitt vuxna liv. Faktum är att jag, som rubriken säger, inte ens orkade titta klart. Programmet i fråga? Rolling like a stone. Ett program som skulle handla om ett gäng malmöbor i musiksvängen som festade med Stones ett par dagar 1965 och nu minns tillbaka. Men det finns ingen glädje i återblickarna, bara ångest, tomhet och självömkan. En gammal "solstolle" (Ni minns väl dom?) tar priset, han verkar gränslöst bitter över att framgången har försvunnit. Riktigt lågt av såväl medverkande som folket bakom kameran. Ska tittaren känna sej mer generad än de medverkande? Tur att Stones själva lever i nuet