Saturday, November 28, 2009

Pöööörpel Kinnarps 091127

Det stora problemet med Deep Purple 2009 är att jag inte tål Steve Morse gitarrspel. Jag tänker hela tiden på hur mycket bättre det hade varit om Ritchie Blackmore ställt ifrån sig lutan och dykt upp med sin Strata. Däremot är keyboardisten Don Airey ett fynd - virtuositet, fantasi och aggression och snygga ljud. Min keyboardtrakterande kompis tyckte t o m att han var bättre än Jon Lord! Det vete fan...
Men stackars Ian Gillan. Han kan inte ta en enda falsettton rätt och jag förstår att de inte spelar Child in time längre. Gillan får briljera i lugnare nummer som ”Wasted sunsets”, för i det lägre registret har han fortfarande pipan i behåll.
Vad ska man säga om kompet? Stabilt – Roger Glover har aldrig varit någon mästerbasist men han får till lite snygga grejer ibland ändå. Ian Paice har tappat i energi men han har kvar sin jazziga teknik och sväng. Synd att de avslutande klassikerna Smoke on the water, Space truckin’ och Black night alla går liiite för sakta, men Gillan sjunger den förstnämnda med bravur, det tackar jag för.
Det känns för övrigt märkligt att höra denna upplaga spela instrumentalaren Wring that neck och genombrottshiten Hush. En enda av dagens medlemmar var med på skivversionerna – Ian Paice. Nästa år fyller Gillan, Paice och Glover 65. Gå i pension! Vila på gamla meriter! Ni har inget kvar att bevisa!

1 Comments:

Anonymous carl-johan said...

Band som lirar sina låtar live i lägre hastighet än i original brukar generellt vara de bästa annars (tydligt amatörtecken att speeda upp låtarna live). Men det är klart; anledningen till att de spelar sakta ska ju i så fall inte vara att de blivit gubbar, utan för att ge låten mer tyngd...

12:47 PM

 

Post a Comment

<< Home