Priest Feast del 1

På biljetten står det att Priest fest börjar 19.30 men redan vid parkeringsautomaten får jag veta att Testament ska börja kl 19???!!! Det blir 19.10, och det är dags att börja värma upp den kyliga arenan.

Min högsta önskan är nu att Testament ska ha bytt ljudtekniker sedan Sweden Rock så att man kan höra vad övertonsfantomen Alex Skolnick och riffmästaren Eric Peterson gör på gitarrerna, men det är samme baskaggenarkoman som mosar våra inre organ nu också.

Inte ens detta kan dock skyla det faktum att Testament är ett grymt liveband, även när de bara har 40 minuter på sig att trasha. Framförallt är det låtarna från senaste suveräna plattan ”Formation of damnation”som imponerar.
Helt felfritt går det inte - vid ett tillfälle kollrar trummisen Paul Bostaph bort de andra vilket får basisten Greg Christian att spricka upp i ett generat leende. Metallarbetare kan inte vara hårda jämt…

Megadeth har mycket bättre ljud överlag men jag har ännu svårt för Dave Mustaines gälla sångröst. Däremot sitter hans utstrålning som tjurig-snorunge-som-inte-fått-något-lördagsgodis som en smäck. Mustaine må vara bitter över att han kickades ur Metallica för hundra år sen men det har bara gjort honom gott i det långa loppet. Ilska och frustration är en drivkraft så god som någon i ett band kallat Megadeth.

Det är synd att jättehiten ”Symphony of destruction” går liiite för fort men det kan jag förlåta då avslutande ”Holy wars” är helt perfekt, och framförs med massor av den där positiva ilskan.

Nu smälter vi det här ett tag så återkommer jag med Judas Priest….häng kvar…