Def Leppard recension

Sweden Rock fredag

Här har vi typexempel på ett band som jag knappt har lyssnat aktivt på men där man ändå känner igen mängder av låtar. Men våga inte kalla Def Leppard för metal, för det är det inte.
Det är arena-nånting: storslaget, glättigt och flyktigt, underhållning för stunden. Även de nya låtar som framförs är skräddarsydda för stora scener och en lika stor publik. Karaktäristiskt för Def Leppard är också Rick Allens tamburin- och koklockekryddade trumspel som går att känna igen bland tusen andra.
Överlag låter det helt enkelt lyxigt, och även om sånginsatserna inte är lika maffiga här som på milstolpen "Hysteria" så håller låtarna från den plattan än idag.
När jag går mot campingen kommer "Let's get rocked" med sin fåniga text och oemotståndliga refräng. Def Leppard i ett nötskal.