Detta är ju Sverige, ingen skulle komma på tanken att tränga sig, ej heller det barbariska tilltaget att hoppa över staketet. Själv använde jag den hyfsat burdusa metoden att helt enkelt paxa ett bord medelst kvällstidning, och jäsiken vad osvensk det kändes! Vi kunde ändå samsas med ett annat lite äldre par. Sen kom nästa kö, lika prydlig och ringlande hela vägen från uteserveringen till disken därinne. Allt var frid och fröjd förutom att jag vid bordet hade en blomlåda som skymde solen kring brösthöjd. Men solbränd blev jag, grunden lades på Fiskarn förra lördan. Strålande tider, härliga tider!